Utbrändhet behandling

Ta hjälp av psykolog vid utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – ofta kallat utbrändhet – är ett tillstånd som utvecklas gradvis efter långvarig stress utan tillräcklig återhämtning. Kroppens och hjärnans resurser blir så belastade att återhämtningsförmågan är allvarligt nedsatt. Symtomen kan vara både fysiska och psykiska och innefatta bland annat trötthet, nedsatt koncentration och minne, sömnbesvär, känslomässig instabilitet och ökad känslighet för stress.

Diagnosen finns i den svenska versionen av ICD-10 (ICD-10-SE) under diagnoskoden F43.8A och klassificeras där som en stressrelaterad psykisk störning, skild från depression och andra psykiska diagnoser. Observera att diagnosen kommer att försvinna helt när Sverige fullt ut övergår till ICD-11 år 2028. Då kommer symtomen istället att beskrivas inom andra stressrelaterade tillstånd. I Stockholm har redan det särskilda vårdvalet för utmattningssyndrom avvecklats, vilket gör att många, framförallt drabbade kvinnor, istället söker sig till privata psykologer för att få hjälp.

Trots att diagnosen utmattningssyndrom (F43.8A) försvinner i ICD-11, lever begreppet utbrändhet (engelska: burnout) kvar i under koden QD85 som kan användas för att beskriva omständigheter av betydelse för hälsotillståndet eller för kontakten med hälso- och sjukvården.

Med stöd av en psykolog kan du öka dina möjligheter att återfå livskvalitet, få hjälp att hantera din vardag och dina relationer samt på sikt återgå till arbete eller studier på ett hållbart sätt. Och oavsett om hur diagnoser klassificeras förändras, förändras inte ditt behov av stöd. Om du känner att du behöver hjälp, kan du alltid vända dig till en privat legitimerad psykolog – du behöver inte själv veta vilken diagnos det handlar om innan du bokar en tid.

Utmattning och processbaserad terapi – fokus på dig, inte på diagnosen

När utmattningssyndrom inte längre finns kvar som en separat diagnos i ICD-11, betyder det inte att dina symtom försvinner. Processbaserad terapi vara särskilt lämpad för att möta dina utmaningar, eftersom behandlingen inte styrs av en enskild diagnos, utan fokuserar på de underliggande psykologiska processer som i stor utsträckning styr hur du mår och fungerar i vardagen.

Processbaserad terapi fokuserar på de mekanismer som driver din stress och utmattning. Det kan handla om upplevelsemässigt undvikande – att undvika jobbiga känslor eller krav – emotionell dysreglering, eller svårigheter att agera i linje med dina egna värderingar. Genom att identifiera och arbeta med dessa processer kan behandlingen hjälpa dig att bryta gamla mönster, öka din psykologiska flexibilitet och skapa hållbara strategier för återhämtning och balans.

En av styrkorna med processbaserad terapi är möjligheten att hantera de komplexa symtombilder som är vanliga vid utbrändhet. Utmattning uppträder ofta tillsammans med sömnproblem, nedstämdhet, oro eller stressrelaterade besvär. Genom ett transdiagnostiskt perspektiv arbetar du med de faktorer och processer som bidrar till din utbrändhet, istället för att försöka behandla enskilda symtom och diagnoser.

Processbaserad terapi är flexibel och individanpassad. Behandling av utmattningssyndrom bygger på att kontinuerligt kartlägga de processer som påverkar just dig och behandlingen justeras efter hur du utvecklas. Den löpande utvärderingen används till att finjustera insatserna – antingen genom att omformulera vilka processer som behöver påverkas, eller genom att ändra/byta metoderna för att bättre påverka just dessa processer.

Det blir en behandling av din utbrändhet som är precis, ansvarstagande och hållbar, och som tar hänsyn till hela din livssituation. Även när definitionen av diagnoser förändras eller försvinner kan processbaserad terapi leda till verklig, långsiktig förändring – för att du ska kunna återfå energi, balans och ägna dig åt det du vill göra.

Utmattningssyndrom - en omdebatterad diagnos

Debatten kring diagnosen utmattningssyndrom har varit intensiv ända sedan den först föreslogs i början av 2000-talet. I Sverige infördes utmattningssyndrom som en specifik diagnos inom ramen för stressrelaterad psykisk ohälsa och inkluderades i Socialstyrelsens klassifikationssystem. Syftet var att tydligare särskilja tillståndet från depression och andra psykiska sjukdomar samt att lyfta fram de fysiologiska och kognitiva konsekvenserna av långvarig stressbelastning.

En av de centrala diskussionerna i debatten har varit huruvida utmattningssyndrom är en unik sjukdom eller en del av ett bredare spektrum av stressrelaterade besvär. Kritiker har menat att diagnosen saknar tydlig biologisk grund och att den överlappar med andra etablerade diagnoser, såsom anpassningsstörning och depression. Förespråkare har å andra sidan argumenterat för att en särskild diagnos hjälper till att öka förståelsen för långvarig stress och dess konsekvenser samt möjliggör bättre anpassad behandling.

En annan viktig aspekt av debatten har handlat om diagnosens internationella erkännande. Diagnosen utmattningssyndrom finns i princip endast i Sverige och har inte fått internationellt erkännande i diagnossystem utanför Sverige.

Utmattningssyndrom enligt International Classification of Diseases

ICD står för International Classification of Diseases, vilket på svenska betyder Internationell klassifikation av sjukdomar. Det är ett system som utvecklats av Världshälsoorganisationen (WHO) för att klassificera och koda sjukdomar, diagnoser och andra hälsorelaterade tillstånd. ICD är grunden för statistik över dödsorsaker, sjukdomar och andra hälsoproblem. Standarden utvecklas löpande och en siffra efter förkortningen ICD visar versionen av standarden.

ICD-10-SE är den svenska versionen av ICD-10 och den nu gällande standarden inom sjukvården i Sverige. Det är en lokal svensk anpassning av den globala standarden ICD-10 som innehåller fler, mer detaljerade diagnoskoder specifika för Sverige. Socialstyrelsen ansvarar för att uppdatera den svenska versionen.

Den 18 juni 2018 lanserade Världshälsoorganisationen (WHO) ICD-11 som ett digitalt klassifikationssystem. Socialstyrelsen har inlett förberedelserna för att införa ICD-11 i Sverige. Den första svenska officiella versionen blir tillgänglig i början på 2026 som en del i WHO:s årliga release och är tänkt att används i Socialstyrelsens hälsodataregister från och med 1 januari 2028.

Utmattningssyndrom i ICD-10 (Världshälsoorganisationens originalversion)

I WHO:s originalversion av ICD-10 finns ingen diagnoskod för utmattningssyndrom som en specifik sjukdomsdiagnos, men det finns närbesläktade beskrivningar och diagnoser:

• Z73.0 – Utbrändhet ("Burn-out") – klassas som ett tillstånd relaterat till livsförhållanden, inte som en sjukdomsdiagnos.

• F43.8 – Andra specificerade reaktioner på svår stress (används ibland för stressrelaterade tillstånd men är ospecifik).
  
  

Utmattningssyndrom i ICD-10-SE (Svenska versionen av ICD-10, Socialstyrelsen)

I den svenska versionen ICD-10-SE har en specifik diagnoskod för utmattningssyndrom förts in som inte finns i WHO:s originalversion:

• Diagnoskod F43.8A – Utmattningssyndrom

• Klassificeras som en stressrelaterad psykisk störning under kategorin "Andra specificerade reaktioner på svår stress" (F43.8).

• Beskrivning: Tillstånd av fysisk och psykisk utmattning efter långvarig stressbelastning utan tillräcklig återhämtning. Symtomen innefattar uttröttbarhet, nedsatt uthållighet, kognitiva svårigheter, emotionell instabilitet, sömnstörning och ökad stresskänslighet. Tillståndet utvecklas över tid och kan skiljas från andra psykiska sjukdomar, såsom depression och ångestsyndrom, genom att orsaken är en långvarig stressbelastning utan återhämtning.

• Ett av diagnoskriterierna är att symtomen ska orsaka kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller andra viktiga områden.
  
  

Utbrändhet i ICD-11 (arbetsversion av den svenska översättningen)

I arbetsversionen av den svenska översättningen av ICD-11 beskrivs utbrändhet som ett arbetsrelaterat fenomen. Utbrändhet klassificeras inte som en medicinsk sjukdom utan beskrivs i kapitlet: "Omständigheter av betydelse för hälsotillståndet eller för kontakten med hälso- och sjukvården".  Kapitlet beskriver skäl till varför människor söker vård men innehåller inte klassificeringar av sjukdomar eller hälsotillstånd.

Enligt QD85 i arbetsversionen av den svenska översättningen av ICD-11 är utbrändhet är ett syndrom som anses bero på kronisk stress på arbetsplatsen som inte har hanterats på ett framgångsrikt sätt. Det kännetecknas av tre dimensioner: 

1. känslor av energiförbrukning eller utmattning

2. ökat mentalt avstånd från jobbet eller känslor av negativitet eller cynism i samband med jobbet

3. en känsla av ineffektivitet och brist på prestationer

Genom sin definition blir det i ICD-11 tydligt att utbrändhet avser ett specifikt fenomen i arbetsrelaterade sammanhang och inte bör användas för att beskriva upplevelser i andra delar av livet. Om stressen inte är arbetsrelaterad kan istället koden QD85.1 (eng. Chronic stress response) användas i vissa fall.

När man pratar om utbrändhet enligt beskrivningen i ICD-11 så ska också andra diagnoser som anpassningsstörning, specifika stressrelaterade tillstånd, ångest- och rädslorelaterade tillstånd och affektiva syndrom vara uteslutna.

Viktigaste skillnaderna gällande utmattningssyndrom mellan ICD-10-SE och ICD-11:

• ICD-10-SE: Utmattningssyndrom klassas som en psykisk sjukdom (F43.8A).

• ICD-11: Utbrändhet klassas inte som en psykisk sjukdom, utan ses som ett arbetsrelaterat stressfenomen (QD85). Burn-out skiljs också tydligare från andra stressreaktioner och depression.
  
  

Den nationella diagnosen utmattningssyndrom tas bort i och med ICD-11

Sjukdomsdiagnosen utmattningssyndrom väntas tas bort i Sverige i samband med övergången till ICD-11 i januari 2028. Socialstyrelsen har beslutat att anpassa de svenska diagnossystemen till internationella klassifikationsmodeller. ICD-11, som används globalt, inkluderar inte utmattningssyndrom som en separat diagnos vilket gör att utmatnningssyndrom som diagnos förväntas försvinna i den nya svenska klassifikationsmodellen.

När ICD-klassifikationen uppdateras påverkas främst administrativa processer inom vården, försäkringssystemet och statistikföring. Men samtidigt som diagnoskriterier och kodsystem kan förändras så förändrar det ju inte ditt psykiska mående. En diagnos beskriver ett tillstånd, men definierar inte dig som person. Upplevelsen av psykisk ohälsa och behovet av stöd kvarstår oavsett klassifikationssystem. Det viktigaste är att du hittar rätt hjälp och en psykolog med rätt erfarenhet som kan hjälpa dig.

Att diagnosen utmattningssyndrom försvinner innebär att du som tidigare skulle fått diagnosen utmattningssyndrom istället kommer få andra närliggande diagnoser, såsom anpassningsstörning, depression eller stressrelaterade tillstånd. Vissa befarar att detta kan leda till sämre stöd och behandling, medan andra ser fördelen i en mer enhetlig klassificering som kan förbättra forskning och internationell jämförbarhet av stressrelaterade tillstånd, vilket i sin tur i förlängningen kan leda till utveckling av bättre behandlingar.

Samtidigt drabbas många, särskilt kvinnor, av den problematik som förknippas med utmattningssyndrom. Det är en växande grupp som behöver stöd för att förbättra sin psykiska hälsa. Därför blir det nu viktigt att förändringar i diagnossystemet inte försvårar tillgången till hjälp, särskilt med tanke på att vårdvalet vid utmattningssyndrom samtidigt avvecklas i Region Stockholm.

Utmattningssyndrom enligt DSM-5

Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fifth Edition (DSM-5) är en diagnosmanual för psykiatriska tillstånd som ges ut av American Psychiatric Association (APA) och som används av psykologer, psykiatriker och andra vårdgivare främst i USA för att ställa diagnoser inom mental hälsa. Den ursprungliga versionen kom 2013 och den senaste reviderade versionen, DSM-5-TR (Text Revision) togs fram 2022.

Det är värt att notera att inte heller enligt DSM-5-TR är utmattningssyndrom (exhaustion disorder) en egen psykiatrisk diagnos. I stället kan symtomen på utmattning, som långvarig stress, energibrist och kognitiva svårigheter, diagnostiseras inom andra kategorier, exempelvis:

• Anpassningsstörning (Adjustment Disorder) – Om utmattningen är en reaktion på en specifik stressfaktor och påverkar individens funktion.

• Depression (Depressive Disorders) – Om symtomen inkluderar ihållande nedstämdhet och brist på intresse.

• Generaliserat ångestsyndrom (Generalized Anxiety Disorder) – Om oro och stress är dominerande inslag.

Anpassningsstörning – reaktion på livskris, stress och förändring

Livet förändras. Ibland långsamt, ibland som en plötsligt. En separation, en förändring på jobbet, en sjukdom, en förlust eller en konflikt – det finns många saker som kan skaka om vårt liv. Om du känner att du inte riktigt kommer i balans efter något sådant, och att du reagerar starkare än du själv tycker är rimligt, kan det handla om en anpassningsstörning.

Anpassningsstörning är en maladaptiv stressreaktion kopplad till en tydligt identifierbar specifik livshändelse eller svår livssituation som inträffat under de senaste månaderna. Det kan handla om en livskris eller en vardaglig, men ändå stor utmaning i arbetslivet, vid pensionering, problem i skolan eller studier, konflikter i familjen, skilsmässa eller förlust av en närstående. Stressreaktionen behöver i sig inte ha en tydlig startpunkt, utan kan byggas upp över tid, till skillnad från en akut stressreaktion som kommer plötsligt.

Ordet "maladaptiv" betyder att något är dåligt anpassat eller icke ändamålsenligt i en viss situation. Det används ofta inom psykologi för att beskriva beteenden, tankemönster eller reaktioner som en gång kanske varit hjälpsamma, men som nu ställer till problem eller hindrar dig från att fungera på ett sunt eller effektivt sätt. En maladaptiv stressreaktion innebär att kroppen och hjärnan reagerar på belastning på ett sätt som inte längre leder till återhämtning eller lösning – utan till att stressen håller sig kvar eller förvärras. Du kanske kämpar på, skjuter undan känslor, tänker att du "borde klara det här", men inombords är det kaos. Kanske har du börjat få ont i kroppen, sover sämre, tappar glädjen, blir lättretlig eller stänger av.

Anpassningsstörningen kännetecknas av att du blir fixerad vid den stressutlösande händelsen eller dess konsekvenser, inklusive överdriven oro, återkommande och stressfulla tankar om händelsen eller konstant grubbleri över dess konsekvenser, liksom svårigheter att anpassa dig till den stressutlösande händelsen. Tillståndet orsakar ofta betydande funktionsnedsättning med avseende på personliga aktiviteter i det dagliga livet, familj, sociala kontakter, studier, arbete eller inom andra viktiga funktionsområden. Symtomen ska ha avtagit inom sex månader efter att den utlösande händelsen inträffade, såvida inte den stressutlösande faktorn finns kvar under en längre tid.

Anpassningsstörning är en psykiatrisk diagnos, kodad i både ICD-10/ICD-11 och DSM-5, och innebär att en person utvecklar emotionella eller beteendemässiga symtom som är en reaktion på en identifierbar stressor (t.ex. separation, sjukdom, arbetslöshet).

Att få diagnosen anpassningsstörning betyder inte att det är "fel på dig". Det betyder att din reaktion är mänsklig – men att den fastnat. Det är kroppens och själens sätt att säga: "Det här blev för mycket just nu".

Generaliserat ångestsyndrom (GAD)

Känner du igen symtom som trötthet som inte går att vila bort, koncentrationssvårigheter och känslan av att du håller på att gå in i väggen? Det kan handla om utmattningsliknande besvär — men ibland är orsaken inte stress på jobbet, utan något mer lågmält: en ständig oro.

Generaliserat ångestsyndrom (GAD) innebär att oron följer dig genom vardagen och rör sig mellan områden som hälsa, arbete och relationer. Den är svår att stänga av, påverkar sömn och tankar, och kan på sikt leda till utmattning. Tyvärr söker många hjälp först när oron tagit så mycket energi att kroppen säger ifrån. En legitimerad psykolog kan hjälpa dig att förstå vad som driver oron och vad som ligger bakom symtomen — så att du kan få stöd och behandling som gör skillnad.

NPF och utmattning – ett samband som ofta förbises

Personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), som autism och ADHD, har ökad risk för symtom som liknar utmattningssyndrom. Detta gäller både diagnostiserade och odiagnostiserade personer som länge levt med svårigheter utan klar förklaring. NPF kan innebära ökad känslighet för stress, svårigheter att reglera energi och behov av längre återhämtning efter mentala eller sociala ansträngningar. När vardagen inte är anpassad kan kroppen till slut reagera med djup trötthet, koncentrationssvårigheter, känslomässig överbelastning och andra symtom som påminner om utmattningssyndrom.

Forskning, bland annat från KIND vid Karolinska Institutet, visar att utmattning är vanligare bland personer med autism, även med hög funktionsnivå. ADHD är också en viktig riskfaktor för stressrelaterad ohälsa. Vid långvarig utmattning kan det därför vara viktigt att överväga underliggande NPF. Korrekt diagnos och anpassat stöd kan både ge effektivare lindring av symtom och ge en djupare förståelse för dig själv.

Sök hjälp av en psykolog i tid – det gör skillnad

Tidig intervention och hjälp har visat sig leda till en snabbare och mer fullständig återhämtning från utmattningssyndrom. Enligt forskning publicerad i Clinical Psychology Review är psykologisk behandling med kognitiv beteendeterapi (KBT) ännu effektivare när den påbörjas tidigt i utvecklingen av stressrelaterade problem. Den som får behandling i ett tidigt skede har möjlighet att utveckla bättre copingstrategier som förbättrar motståndskraften mot framtida stress.

Är du på väg att bli utbränd?

Om du känner igen tidiga tecken på utmattningssyndrom är det viktigt att ta varningssignalerna på allvar. Stress och högt tempo kan få oss att tro att vi måste fortsätta prestera – men din hälsa är viktigare än krav och deadlines.

Ge dig själv tillåtelse att pausa. Fundera över vad som stressar dig mest just nu och hur du kan minska belastningen. Det kan handla om att:

• säga nej till fler uppgifter

• ta ledigt eller be om hjälp

• sänka tempot och skapa luft i vardagen

Vila och återhämtning är avgörande. Se till att du får sömn, tar korta pauser, vistas i naturen och gör sådant som ger lugn.

Aktiv rehabilitering med hjälp av en psykolog kan också vara viktigt. Enbart passiv vila kan leda till isolering och låg självkänsla, medan meningsfulla aktiviteter – i små steg – hjälper dig att hitta struktur och återta känslan av kontroll. Psykologiskt stöd kan vara ett värdefullt komplement för att förstå vad du behöver för att må bättre igen.

Symtom vid utmattningssyndrom

Att bli utbränd innebär att drabbas av en allvarlig fysisk och psykisk utmattning till följd av långvarig stress. I vardagligt tal används begrepp som utbrändhet, utmattningsdepression och ibland även kroniskt trötthetssyndrom för att beskriva liknande tillstånd. Gemensamt för dessa är en djupgående brist på psykisk energi, som yttrar sig i minskad företagsamhet, nedsatt uthållighet och lång återhämtningstid vid psykisk belastning.

Symtomen vid utmattningssyndrom utvecklas gradvis och kännetecknas av en påtaglig fysisk och psykisk utmattning. Tillståndet påverkar ofta förmågan att arbeta, hantera vardagliga krav och upprätthålla sociala relationer. Det är också viktigt att skilja utmattningssyndrom från begreppet “burnout”, som i ICD-11 beskrivs som ett arbetsrelaterat fenomen och inte som en medicinsk diagnos.

Vanliga tecken och symtom på utmattningssyndrom eller utbrändhetssyndrom är:

• Kraftig trötthet som inte går över trots vila: En konstant känsla av utmattning, kroniskt trötthet och brist på energi.

• Sömnstörningar: Sömnproblem och svårigheter att somna eller att få en återhämtande sömn, även om man sover länge.

• Nedsatt uthållighet och prestation: Påtagligt minskad förmåga att hantera krav eller utföra vardagliga uppgifter under tidspress.

• Kognitiva svårigheter: Nedsatt koncentration, minnesförmåga och uppmärksamhet som kan sammanfattas som hjärntrötthet.

• Känslomässig instabilitet: Känslomässiga symtom som känslor av hopplöshet, maktlöshet, nedstämdhet, ångest och irritabilitet.

• Ökad känslighet för stress och krav: Svårigheter att hantera krav och stressiga situationer.

Utöver kärnsymtomen är det vanligt att uppleva:

• Sociala tillbakadraganden: Minskat intresse för sociala aktiviteter, isolering och undvikande av sociala interaktioner.

• Förändrad aptit: Minskad eller ökad aptit, ibland med viktförändringar.

• Vanliga kroppsliga besvär: Till exempel huvudvärk, muskelvärk, magbesvär, yrsel eller ljudkänslighet.

Om du upplever dessa symtom är de varningssignaler och kan vara tidiga tecken på utbrändhet. Du har mycket att vinna på att ta dem på allvar tidigt. Utöver utmattningssyndrom kan personer som upplever långvarig stress och utmattning också uppfylla kriterierna för andra psykologiska diagnoser som:

• Depression – nedstämdhet, förlust av intresse, sömnsvårigheter, minskad energi och hopplöshet.

• Ångestsyndrom – ihållande oro, ångestattacker, rädsla och kroppsliga symtom som hjärtklappning.

• Anpassningsstörning – reaktion på en tydligt identifierbar livshändelse eller svår livssituation.

• Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) – kan leda till kronisk stress och försvårad återhämtning; tidig behandling minskar risken för långvarig samsjuklighet.

Utmattningssyndrom utvecklas i faser

Utmattningssyndrom uppstår gradvis vid långvarig stress utan tillräcklig återhämtning. Många går igenom flera faser – från tidiga varningssignaler till en akut fas där både kropp och psyke säger ifrån. Här är de vanligaste faserna vid utmattning:

1. Stress och överbelastning. Långvarig press på jobbet eller i privatlivet gör att du fortsätter ta ansvar och ”hålla bollar i luften”, trots att det redan känns för mycket.

2. Tidiga varningssignaler. Du blir tröttare, får svårare att sova och koncentrera dig, känner dig lättirriterad eller känsligare än vanligt. Kroppen signalerar att du närmar dig dina gränser.

3. Ökad press – trots allt. Du fortsätter köra på, biter ihop och skjuter upp pausen. Utåt uppfattas du som stark, men inombords börjar det ta stopp.

4. Djupare trötthet och utmattning. Tröttheten går inte längre att vila bort. Du kanske glömmer saker, tappar initiativ och känner dig nedstämd. Det blir svårare att känna glädje och du orkar mindre socialt.

5. Kroppen säger ifrån. Fysiska symtom som huvudvärk, magproblem, tryck över bröstet eller muskelvärk kan uppstå. Ångest eller depression blir vanligare och även små saker känns övermäktiga.

6. När vardagen inte längre fungerar. Jobb, planering och social kontakt blir allt svårare. Energin räcker bara till det nödvändigaste och utmattningen börjar påverka funktionsförmågan.

7. Kollaps och akut fas. Till slut tar det stopp – du ”går in i väggen”. Kroppen och hjärnan stänger ner och sjukskrivning blir ofta nödvändig, ibland under lång tid.

Tidig behandling hos psykolog kan göra stor skillnad och ökar chansen att undvika en total kollaps.

Hur lång återhämtningstid från utmattningssyndrom?

Återhämtningen från utmattningssyndrom är ofta lång och varierande, med både framsteg och bakslag. Inledningsvis präglas processen av djup trötthet där även små uppgifter känns övermäktiga, och fokus ligger på vila och att klara dagen. Efterhand kan små förbättringar märkas – lite mer ork, intresse eller närvaro – men återhämtningen är sällan linjär. Bakslag är vanliga och en del av processen. Tålamod och självmedkänsla är centrala under tiden.

Återhämtningstiden från utmattningssyndrom varierar mycket från person till person och beror på flera olika faktorer. För dig kan det innebära att det tar några månader att återfå en nivå där vardagen känns mer hanterbar, men det kan också ta flera år innan du känner dig helt återställd. Generellt sett kan du räkna med att tiden för återhämtning kommer vara minst sex månader till ett år. Det är också vanligt att en viss känslighet för stress kvarstår även efter att du har återhämtat dig.

Faktorer som påverkar återhämtningstiden:

• Utmattningens svårighetsgrad – längre och djupare stress ger ofta längre återhämtning.

• Tillgång till stöd och resurser – psykologkontakt och stöd från närstående.

• Individuella förutsättningar – fysisk hälsa, personlighet och förmåga att hantera förändringar.

• Livsstilsförändringar – gränssättning, sömn, motion och återhämtning.

Under återhämtningen behövs ofta större förändringar i livsstil och rutiner. Det tar tid att hitta en ny balans, sätta gränser och prioritera återhämtning. Regelbunden motion, sömn och en stabil vardagsstruktur kan stärka både kroppen och psyket. Perioden innebär ofta också att omdefiniera mål och identitet – en process som kan kännas både krävande och utvecklande.

Vägen ut ur utmattning – återgången till livet

En central del av behandlingen handlar om att hitta balansen mellan återhämtning och aktivitet. Enbart vila räcker sällan, eftersom många meningsfulla delar av livet – relationer, arbete, intressen – också innebär viss stress. Målet är inte att ta bort all belastning, utan att skapa en hållbar nivå där du kan leva ett meningsfullt liv. Behandlingen fokuserar därför på att du i din egen takt återvänder till aktiviteter som ger energi och mening, utan att pressa dig tillbaka i samma tempo som tidigare. Tillsammans med psykologen formulerar du en plan som utgår från dina behov och vad du vill återfå i livet.

En annan viktig del är att utveckla psykologisk flexibilitet – förmågan att möta svårigheter och stress utan att låta dem styra ditt liv. Genom att arbeta med det som är viktigt för dig kan du sätta upp långsiktiga mål och börja prioritera det som verkligen spelar roll. Du får också verktyg för att hantera stress, som strategier för återhämtning och avslappning. Men fokus ligger lika mycket på att identifiera vad som ger mening och att bygga en vardag där både belastning och återhämtning ryms.

Återhämtningen kräver insikt om egna behov och en förmåga att skydda din hälsa över tid. Även om vägen kan vara utmanande kan den också leda till ökad självinsikt och motståndskraft. Med stöd av en psykolog skapar ni en plan som hjälper dig tillbaka – inte bara till mindre stress, utan till ett liv med balans, riktning och hållbarhet.

Riskfaktorer för utmattningssyndrom – vem ligger i farozonen?

Utmattningssyndrom drabbar ofta personer som är starkt engagerade, har höga krav på sig själva och har svårt att sätta gränser. Perfektionism, pliktkänsla och svårigheter att säga nej ökar risken, liksom tidigare psykisk ohälsa och bristande återhämtning.

Arbetsmiljön är avgörande

Hög belastning, lågt stöd, konflikter eller otrygga anställningar bidrar till stress. Även privata belastningar – som relationsproblem, ekonomisk oro eller obalans mellan arbete och privatliv – kan påverka.

Sammanfattning av viktiga riskfaktorer:

• Arbetsrelaterade riskfaktorer: hög belastning/krav, låg kontroll, bristande stöd, konflikter/dåligt ledarskap, otrygga anställningar.

• Individuella riskfaktorer: hög ambitionsnivå, pliktkänsla, perfektionism, svårigheter att säga nej, tidigare psykisk ohälsa, bristande återhämtning/sömn.

• Yttre riskfaktorer: ekonomisk/social otrygghet, obalans arbete–privatliv, ökade samhällskrav.

Ofta är det samspelet mellan flera av dessa faktorer som leder till utmattning.

Det lönar sig att förebygga utmattning

Att förebygga utmattning handlar mycket om att sätta gränser och lära sig säga nej. Skydda din tid och energi, och prata med chef, kollegor eller familj om arbetsbörda och krav innan stressen blir ohanterlig. Det gynnar både dig och arbetsgivaren – tidiga åtgärder minskar risken för sjukskrivning och i värsta fall kostnader kopplade till rekrytering och ersättare.

Prioritera också återhämtning varje dag:

• Ge dig tid för vila men också aktiviteter som ger glädje, till exempel läsa, promenera, lyssna på musik eller träffa nära och kära.

• Regelbunden lättare fysisk aktivitet, som promenader eller yoga, kan minska stress och förbättra humöret.

• Prioritera sömn – kroppen och hjärnan behöver vila för att återhämta sig och prestera optimalt.

Om du känner att du är på väg mot utmattning, tveka inte att söka hjälp hos en psykolog. Tidiga förändringar ger bättre förutsättningar för att undvika fullständig utmattning. Att ta hand om din hälsa är både ansvarsfullt och kärleksfullt – för dig själv, dina nära och arbetsgivaren.

Att lära sig att sätta gränser

Både för att undvika utmattningssyndrom i första läget eller underlätta din återhämtning om du redan hamnat i ett tillstånd av utmattning är det viktigt att prioritera och det kan innebära att göra flera viktiga livsstilsförändringar. Ofta vet vi på något plan att vi borde prioritera regelbunden sömn med 7–9 timmar per natt, att balansera arbete och fritid, lära oss hantera stress, motionera regelbundet och äta en hälsosam och näringsrik kost.

Men för att det ska hända behöver vi ta kontroll över vår situation och då är förmågan att sätta gränser för arbete, sociala aktiviteter och teknologianvändning ett av våra viktigaste verktyg. Att sätta gränser är avgörande för att undvika eller återhämta sig från utmattningssyndrom och för att upprätthålla en god balans mellan arbete, relationer och personligt välbefinnande. En psykolog kan hjälpa dig att lära dig att sätta gränser som en del av behandlingen mot utmattningssyndrom. Det är en process som kan ta tid och kräver tålamod och övning, men med stöd och vägledning från psykologen kan du utveckla de färdigheter som behövs för att upprätthålla en balanserad och hälsosam livsstil.

Exempel på gränsdragningar du kan göra:

• Arbetsrelaterade: bestäm arbetstider och håll dig till dem; säg nej till överbelastning/övertid; tydliga mål/prioriteringar.

• Personliga: definiera och prioritera dina behov; säg nej till sådant som inte gynnar din hälsa; undvik att överengagera dig i sådant som dränerar dig.

• Sociala: sätt gränser i relationer och kommunicera behov; säg nej till aktiviteter du inte har energi för; undvik att dras in i onödiga konflikter.

• Teknologi: bestäm online-tider; begränsa notiser; skapa utrymme för att vara offline.

• Fysiska: lyssna på kroppens signaler; vila vid trötthet; ignorera inte smärta/obehag – sök hjälp vid behov.

Att vara konsekvent med dessa gränser, även när det känns svårt, kan bli avgörande för din balans och hälsa.

Om du återfaller i utmattning

Att som utbränd hantera ett återfall eller bakslag av utmattningssyndrom kräver en holistisk strategi. För det första, sök professionell hjälp hos en psykolog för att få hjälp att hantera din situation. Ge dig själv tillräcklig vila och återgå gradvis till aktiviteter. Skapa en balanserad daglig rutin och inkludera psykologiskt stöd genom terapi med din psykolog. Integrera lätt till måttlig fysisk aktivitet och använd de stresshanterings- och coping-strategier du fått med dig under behandlingen. Försök utveckla positiva rutiner och aktiviteter, samt sök socialt stöd från vänner, familj eller stödgrupper. Reflektera över och försök förstå tidigare återfallsfaktorer och mönster.

Om du inte redan har stöd från en psykolog kan det när du drabbas av bakslag vid utmattning vara hög tid att söka hjälp för att du inte ska riskera att fastna din utmattning längre än nödvändigt. Du behöver ingen remiss för att söka hjälp vid utmattning hos Inemotion Psykologi.

4 av 5 som som får diagnosen utmattningssyndrom är kvinnor

Kvinnor drabbas betydligt oftare än män av utmattningssyndrom, på grund av en kombination av arbetsbelastning, psykologiska faktorer och sociala förväntningar. Psykologiska och emotionella krav, som att vara ”duktig flicka”, sätta andras behov före sina egna och sträva efter perfektion, ökar stressnivån och risken för utmattning. Hög arbetsbelastning och svårigheter att säga nej förstärker också risken.

En rapport från Försäkringskassan visar att kvinnor under våren 2024 stod för 79 procent av stressrelaterade sjukskrivningar. Samtidigt har det totala antalet sjukfall på grund av stressrelaterade diagnoser ökat med 25 procent mellan våren 2019 och våren 2024. För kvinnor står den stressrelaterade psykiska ohälsan nu för fler pågående sjukfall än alla andra psykiatriska diagnoser tillsammans. Bland män ökar stressrelaterad psykisk ohälsa också, men andra diagnoser som depression är vanligare. Oavsett yrke löper kvinnor mer än dubbelt så stor risk som män att bli sjukskrivna för stress, med störst risk i åldern 30–39 år. Enligt Socialstyrelsen söker kvinnor i högre grad vård för stressrelaterade besvär, vilket kan bidra till att fler kvinnor får diagnosen utmattningssyndrom. Det finns inga bevis för att skillnaden mellan könen är biologisk; orsaken är sociala och kulturella faktorer.

För att minska förekomsten av utmattningssyndrom bland kvinnor krävs förändringar i samhällsstrukturer och kulturella normer. Samtidigt behöver fler män uppmuntras att söka hjälp när de behöver det. Genom att bryta traditionella könsroller och främja jämlikhet kan ett samhälle skapas där färre, oavsett kön, drabbas av utmattningssyndrom.

Privat psykolog ett alternativ när vårdvalet försvinner

Under våren 2025 avvecklade Region Stockholm vårdvalet ”Specialiserad behandling vid långvarig smärta och vid utmattningssyndrom”. Utmattningssyndrom och långvarig smärta har varit och är fortfarande vanliga orsaker till sjukskrivning, och behovet av rehabilitering på dessa områden förväntas fortsätta vara stort. I den offentliga vården hänvisas patienter nu till primärvården via vårdcentral eller till psykiatrin. När specialistkliniker avvecklas kan både trycket på vårdcentralerna och efterfrågan på psykologer med specialistkompetens öka, vilket mycket väl kan leda till längre väntetider.

Inemotion Psykologi erbjuder privat vård med legitimerad psykolog och är inte en del av den offentligt finansierade vården. Hos oss behöver du ingen remiss för att söka hjälp och stöd.

Vill du veta mer eller komma igång direkt med din terapi?

Mottagningen finns i Upplands Väsby, norr om Stockholm. Tveka inte att ta kontakt om du är intresserad av att veta mer, har frågor eller vill komma igång med behandling mot din utmattning.

Inemotion Psykologi tar emot besök av klienter från hela Stockholm även om de flesta kommer från norrort och angränsande kommuner som Täby, Vallentuna, Sollentuna, Åkersberga, Märsta och Sigtuna. Du behöver ingen remiss eller egenremiss för att träffa en psykolog hos Inemotion Psykologi.